Avsked
Ja, hej hej på er där hemma. Ville bekräfta att vi faktiskt överlevde Vang Vieng å att blogguppehållet mest beror på att vi haft fullt upp här borta. Tubingen är största anledningen. Hade det helt fantastiskt kul där! Har träffat oändligt många människor, lekt lekar, spelat boll, åkt vattenrutchbana, druckit buckets, dansat etc etc. Kvällarna gick i samma anda så ja, efter detta var vi alla rejält slitna. Överallt på våra kroppar finner vi blåmärken, rivsår, träningsvärk och infekterade sår. Men det var det värt! Stina har ju även hunnit bli 20 år, men tänkte att hon får beskriva sin dag alldeles själv i ett eget inlägg.
Nu har vi vinkat hej då till Vang Vieng och hej till Luang Prabang. En stad i norra Laos. Vägen hit var en av de värsta vi sett. Med sju timmar buss i bergen fick vi se döden i vitögat. Serpentinvägar upp och ner konstant. Staket på vägarna? Nä såklart inte. Istället, 30 centimeter från bussen stup på uppåt 200 meter. Inte blev vi lugnare av att bussen börjar ryka i slutet. Hu! Nu är vi trötta på buss för ett tag och har lyxat till oss med flyg. Till Chiang Mai i norra Thailand. Om bara några timmar faktiskt. Så hej då Laos, vi har älskat tiden med dig och kommer förhoppningsvis tillbaka snart.
Megakram från Sara
