how many roads

Tjänare grabbar! Farhågorna angående Indien besannades ganska fort och problemen började redan innan vi nådde landet. När vi traskade in på flygplatsen för att ta flyget till Delhi så möttes vi av första bakslaget. Vår flyg fanns inte på tavlan. Det var inställd och hade varit det i över en månad tillbaka. Se där. Fick helt enkelt köpa nya biljetter. AirIndia lät ju bra, å billigt också. Vi beställde nya biljetter och pengarna drogs från våra kort. Men på kvittot såg vi att en biljett va ogiltig. Vi tänkte ju såklart att det bara var nåt krångel med hemsidan, så vi tog med kvittot och gick till AirIndias disk. Fem personer tittade på kvittot, skickade det emellan sig, hummade, ringde telefonsamtal och kliade sig i huvudet. Tillslut sa de att vi måste ringa till hemsidans kundservice i Indien och att de själva inte kunde hjälpa oss. Jaha. Kan ni ringa åt oss? Eller kan vi låna era telefoner? Nej. Nehe! Då var vi alltså tvungna att köpa oss svindyr telefontid på flygplatsen för att i en halvtimme kopplas vidare från indier till indier. Svaret vi tillslut fick var: skicka oss ett mejl där ni beskriver ert problem. Efter många diskussioner fram och tillbaka slutade det med att vi fick övernatta på flygplatsen och köpa oss en femte biljett.

Så i Delhi hamnade vi till sist. Ser ut som man tänkt sig med bilar, folk å kossor överallt. Å jättegod mat! Har inte hunnit göra så jättemycket än. Vi hyrde en taxi idag för att se staden. Första anhalt blev sjukhuset för att kolla till Ellens öroninflammation. Lite medicin och sen dra vidare var tanken. Inte! Hon blev istället inlagd och ska stanna där i 48 timmar. Jättestackars! Delhivistelsen blir därmed förlängd och troligtvis väntar också 42 timmars tåg ner till söder. Håller er uppdaterade å Hoppas vi ger er lite trevligare läsning nästa gång.

Kram från Sara!

Alltså grabbar! Scuba diving!!! Vilken grej. Vi drog ut dykningstummen ur röven, öppnade plånböckerna och sen bar det av till en av hela världens topp tio vackraste stränder! Enligt någon fruktansvärt objektiv källa som instruktören använde sig av. Kan inte beskriva det bättre än att det var SÅ jävla grymt. Precis lika färgglatt som på Discovery Channel fast med en bonus i form av skitstora statyer av djur som någon placerat på tolv meters djup.

Dagen efter det var det Thailändskt nyår vilket är synonymt kollektivt vattenkrig. Jättekul såklart! Främst eftersom det inte är en turistgrej utan lokalbefolkningen går in för det hårdast. Man gick två meter på gatan för att äta frukost och sen var man genomblöt av att folk ur alla generationer stod med vattenpistoler, hinkar och vattenslangar längs trottoaren. Annan kul grej med thailändarna är att samtliga av dem fyller år första dagen på nya året, för de räknar så, och alla blev ändå jätteglada när man sa Happy Birthday!

Och appropå glada födelsedagar var det Fiffis tur igår! 20!! Tjoho. Efter att ha langat finfrukost till damen och kramat vår engelske vän Alex hejdå efter nio dagars häng tog vi en taxibåt till topp tio-stranden för att hänga på marknivå istället. Solade, badade och snorklade innan vi började vandra på sjukt rangliga trätrappor och sen klättra upp genom djungeln tills vi efter några liter svett och tårar fann oss högst upp på ett berg och såg området från det tredje perspektivet, uppifrån liksom. Var helt insanely snyggt. Sen åkte vi hem till Koh Tao och åt sofistikerad tjugoårsmiddag med rödvin och lax, sedan avsade vi oss sofistikationen och köpte svinbillig whisky och red bull, gick tillbaka till hostelet och hängde med den assköna thaipersonalen ("My name is 'Tåååååå'. Like the god with the hammer.") hade fixat liten Birthday Cake med ljus och allt till Fiffilottan! Hihi. Sedan gick det ännu mer utför med sofistikationen som sig bör och nu sitter vi här och dricker kaffe och försöker vakna till liv igen. I övermorgon drar vi till Bangkok för att flyga till Indien, ska bli så himla spännande efter alla mixed reviews man fått.

Men nu ska jag till stranden och sola som en duktig svensk. Paddla lite kajak ska vi också. Så fred bröder! Önskar Ellen.

Sawadee-kaa my peoples. Här hänger vi på ko-tao och det vi gör är mest ansatser till att tänka tänka på att tänka ut vad vi kanske tänker tänka och i förlängningen förhoppningsvis utföra. Seeen. Nånstans i hjärnbarkens periferi flyter orden "scuba diving" omkring till exempel.

Idag har jag och Sara fått varsin tå uppklippt, ingeggad med brunt klet och omplåstrad, efter en gårkväll som utfördes i kombination av barfota och drunken, sen har vi hängt på ett kafé vid stranden i två ofrivilliga timmar eftersom det blev superstorm när vi åt frukost. Sen var det översvämning med vatten upp till låren på gatan. Nu är det dock solsken och snustorrt överallt i vanlig ordning. Har tillägnat flodvågen som sker i detta nu på andra sidan Thailand några knop ängslighet och googleuppdateringar också!

Kram från Ellen!

Hej igen! Nu befinner vi oss på koh phangan å här mår vi bra. Småsoligt, varmt och vackert är det. Har badat, spelat volleyboll och träffat våran engelska vän alex. Kul! Igår var vi på djungle party och det var ungefär så som man föreställer sig. En massa folk i skogen bland barer och toaletter. Plus mystisk technomusik. Ikväll byter vi ut djungeln mot stranden. Full moon party står på agendan. Det är den största strandfesten i världen så det kommer nog bli skoj. Om någon dag rör vi oss mot koh tao där det ska snorklas och dykas! Tjohej! Kram från Sara

Eder högaktningvärda mästare Ellen här igen! Det blev tyvärr inget av vattenfallet på taket. Knäppisarna hade fixat alla sorters rör, ett skitstort kärl, en motor (!) och ritat (om möjligen något tvivelaktiga) ritningar. Men allt föll på att de inte kunde hitta en stege för att ta sig upp på taket. Så de sket i allt!

Själv vaknade jag klockan fem imorse av att en dansk fysiker stod och lyste mig med mobilen i ansiktet. Sen satte han mig på sin moppe och så åkte vi genom hela staden och upp i bergen för att titta på soluppgången. Den var fin och dimmig. Efter det högre upp i bergen för att digga ett buddistiskt tempel som tyvärr var sönderkommersialiserat. Sen ned igen och då fick jag köra istället vilket gick helt okej med tanke på att jag egentligen inte alls kan köra moppe och speciellt inte i vänstertrafik. Såg en skylt som pekade mot "center of the universe", svängde såklart in och fann en jättefin pool med en simmande gubbe. Så nu vet ni vad som finns i mitten av allt! Ifall ni undrade. Vilket ni såklart gjorde.

Kram!

Min dag började med att tre små sångfåglar kom insjungande i mitt rum med en fin liten tårta de hade förbeställt. mitt namn var felstavat och datumet var fel, men tanken var ju fin! :) jag fick även en drös med presenter som var inslagna i massa toapapper, fyndigt! Jag fick ett par glajjer som föreställde två röda pussmunnar, en penna, en engångsvattenkamera, en väska och två armband. glajjerna skulle jag ha på mig under tubingen för att skämmas lite. pennan skulle vara runt halsen för att folk skulle få klottra ner mig under dagen! Till frulle åt jag en lasange sisådär kl 10 på morgonen, vilket i våra mått var ett hyfsat litet mål. Vanligtvis kunde vår frukost bestå av beef steak, pizza eller liknade - allt för att mätta våra magar hela dagen.

Väl på tubingen fick jag en väldans massa uppmärksamhet så fort jag sa att jag fyllde år och lyckades norpa åt mig lite gratis dryck! Fem buckets närmare bestämt. Pratade med de roligaste av människor och vi var så glada och fulla hehe, redbull, wiskey och glädje var en superblandning! Vi åkte linbana och rutchkana, spelade massa spel och en väldans volleyboll. Jag tappade mina nya glasögon jag fick i present och även 2 andra som inte tillhörde mig, min engångskamra fick bara uppleva ett klick, sen var även den borta och såklart försvann även pennan.

När vi kom hem såg jag ut som en regnbåge då jag var dränkt i sprayfärg och spritpennor i alla färger. Middagen är ett litet suddigt moln men jag har fått veta att jag åt tonfisksallad och att den var god. Kvällen bestod även den av en massa festligheter med lekar och dans. Dagen var otroligt rolig och hade en av de bättre dagarna i mitt liv! Kram från den nyblivna 20åringen Stin Stin!

Ja, hej hej på er där hemma. Ville bekräfta att vi faktiskt överlevde Vang Vieng å att blogguppehållet mest beror på att vi haft fullt upp här borta. Tubingen är största anledningen. Hade det helt fantastiskt kul där! Har träffat oändligt många människor, lekt lekar, spelat boll, åkt vattenrutchbana, druckit buckets, dansat etc etc. Kvällarna gick i samma anda så ja, efter detta var vi alla rejält slitna. Överallt på våra kroppar finner vi blåmärken, rivsår, träningsvärk och infekterade sår. Men det var det värt! Stina har ju även hunnit bli 20 år, men tänkte att hon får beskriva sin dag alldeles själv i ett eget inlägg.

Nu har vi vinkat hej då till Vang Vieng och hej till Luang Prabang. En stad i norra Laos. Vägen hit var en av de värsta vi sett. Med sju timmar buss i bergen fick vi se döden i vitögat. Serpentinvägar upp och ner konstant. Staket på vägarna? Nä såklart inte. Istället, 30 centimeter från bussen stup på uppåt 200 meter. Inte blev vi lugnare av att bussen börjar ryka i slutet. Hu! Nu är vi trötta på buss för ett tag och har lyxat till oss med flyg. Till Chiang Mai i norra Thailand. Om bara några timmar faktiskt. Så hej då Laos, vi har älskat tiden med dig och kommer förhoppningsvis tillbaka snart.

Megakram från Sara

Hejhej! Tubing är galet, asiatisk red bull är något helt annat än vad som är lagligt i Sverige så efter en bucket mår man svinbra hela dagen. Nackdelen är bara alla skador som man inte märker av förns morgonen efter. Jag stukade till exempel foten igår under en volleybollmatch. Genom att busta dance moves i väntan på bollen. Heh. Inget jag led av då men nu mår jag lite illa av att gå. Men men! Det gäller som bekant bara att va lite hård. Idag ska vi till tubingfloden igen. Sen ska vi nog vila i några dagar. Kanske. Pusspuss från Ellen!

Hej allihopa!!! Nu var det ett tag sedan vi uppdaterade denna lilla blogg, tack vare uselt nätverk och annat! Som tidigare inlägg nämnt var vi på 4000 Islands, vilket erbjöd skoj i oändliga mängder! Vi drabbades av manana manana syndromet som alla andra på ön och tillbringade 5 nätter där vilket överskrider vårt schema, men det gick ju inte att slita sig! Fick superfina, roliga och knasiga vänner på ön vilket bidrog till att vi stannade kvar. Man kunde inget annat göra än att chilla dag som natt. På dagen myste man med alla nyfunna vänner i en hög av kuddar på den mysigaste restaurangen/baren på ön och på kvällarna satt man på stranden i stora ringar med brasa och allsång med gitarrerna som spelades! vi hade även en dagstur med cykel till en annan ö och fick se ett stort fint vattenfall, fint!

Efter denna vistelse drog vi vidare till norra delarna vilket är rakt över hela Laos, med olika färdmedel. Det hela tog 30 timmar färdandes med båt, ett ex antal bussar och bilar men det var det värt för idag har vi tubat! Detta innebär att man drar sig från bar till bar längst en flod med badringar eller med sina egna simtag vilket vi föredrog. Väl där dansade man loss, spelade volleyboll, eller var med på massa lekar och framför allt prata med massa skojfolk! Morgondagen ser troligtvis likadan ut förutom att jag (Stina) fyller 20 år!!! Puss och Godnatt vänner!!!

Hallå igen! Nu har vi efter sisådär 12 timmars bussresa passerat den hemmasnickrade gränsen till Laos. I ett litet trähus med handskriven text "visa service" stämplades våra pass. Allt gick fint och smärtfritt då korruptionen denna gång var på vår sida. Vi kunde nämligen fixa visum utan fotografi. Bara tacka och ta emot. Och vidare bar det. I båt i den kolsvarta kvällen under den mäktigaste stjärnhimmel vi sett. Väl framme på ön kunde vi konstatera två saker. Det ena var att det är en väldigt väldigt liten ö det här. Nu i efterhand har vi fått reda på att den är två km lång och 500 m bred. Det andra var att det finns mycket marijuana här. Det ligger som ett moln över ön. Troligtvis därför så många backpackers lockas hit. Men det är ju inte direkt vår kopp te så vi beger oss nog härifrån relativt snart.

Kvällen spenderades med en hel massa människor på en födelsedagsfest mitt ute i mörkret. Bjöd på dans i massor! När vi återvände till vårt guesthouse möttes vi av en överraskning i badrummet. Världens största groda. Stor som en knytnäve. Har himla många husdjur när man kollar ordentligt. Spindlar såklart. Myror har vi också, de är överallt men mest på väggarna. Å som att det inte var nog så hittade vi en fisk (!) på golvet i badrummet nyss. Man undrar ju verkligen hur den kom dit. Nä nu ska jag sluta göra er där hemma så fruktansvärt avundsjuka. Hörs en annan dag! Kram från Sara

Nähä jaha nähä! Sedan senast har vi hängt i Sihanoukville som var lite som en vanlig badort med strand och bargata med inkastare utanför klubbarna som sjöng små grodorna. Åkte och såg ett vattenfall och råkade ut för världens löjligaste tull - några tonåringar hade byggt ett litet skjul mitt på skogsvägen, satt upp ett gammalt rep som avspärrning och krävde en dollar per person för att se vattenfallet. Åt även haj eftersom det var det enda (!) som fanns på den skaldjursrestaurang vi blivit lovade skulle vara skitbra. Gick dock inte att äta pga äckligt. Så var skitdålig.

Efter tre dagar drog vi vidare till Kampot, där vi åkte världens finaste moppetur genom landsbygden till stranden och sen blev vi bjudna på kambodjanskt bröllop. Tjo och tjim! Fruktansvärt vackra kvinnor med glitter, puder och bling bling all over. Mat, öl och dans utan hejd!

Dagen efter tog vi en liten båt till en Rabbit Island. Trots att jag bara såg en enda liten kanin vare som ett litet paradis. Fanns bara precis vad man behövde (öl, mat, hängmattor, en handfull andra backpackers och små bambubungalows att sova i) och inte en spegel mer.

Imorse åkte vi därifrån och tog oss med några timmars buss hit till huvudstaden Phnom Pen. Slängde in packningen på första bästa guest house och åkte till Killing Fields. Kambodjas svar på Auschwitz ungefär, fast trettio år yngre.

Var alltså så att kommunistdiktatorn Pol Pot i slutet av 70-talet bestämde att hela Kambodjas befolkning skulle sluta upp med vad de höll på med och flytta ut till landsbygden och odla ris istället. För export till Kina bl a, trots att befolkningen svalt. Alla med utbildning, glasögon eller mjuka handflator avrättades tillsammans med sina familjer. Notan slutade på 3 miljoner människoliv, av en befolkning på 8. Låg bland annat kvar tänder, klädbitar och ben på marken där vi gick idag bland massgravarna. Fanns ett tempel med 9000 (?) människoskallar uppradade som minne. Hur det var att se känslomässigt kan jag inte beskriva, men plötsligt var mycket i det här landet mer fattbart. I ljuset av att det fick börjas om från noll med att bygga upp landet på åttiotalet, med ett gigantiskt nationellt trauma i ryggsäcken, är det inte konstigt att det saknas rinnande vatten på de flesta toaletterna och att sopor oftast bara dumpas på gatorna.

Insikt, how sweet you are! Imorn lämnar vi detta och åker ännu mera buss, till Dom Dhet i Laos vilket verkar vara så nära lustgård man kommer nowadays enligt jättemånga vi pratat med.

Fred bröder! / Ellen